Dyra politiker i Kungälv??

I frdagens KP kunde man lätt få intrycket att Kungälv som är ca en tiondel av Göteborgs storlek skulle ha "jämförbara" kostnader för den politiska verksamheten.
Göteborg har en mycket stor organisation p g a sin storlek med flera heltidskommunalråd, dessutom har man en stor stadsdelsnämndsorganisation. Hade våra kostnader varit i samma nivå hade det varit lika skadalöst som sensationellt.

Man brukar jämföra kommunernas kostnader för politiken uttryckt i kronor per invånare. I en sådan jämförelse sticker inte vår kommun på något sätt med en 127:e plats av de dyraste.

Vi har i Kungälv valt att ha en relativt stor politisk organisation och vi har valt att ge oppositionen möjlighet att ha oppositionsledare i beredningar och utskott. Jag anser att den extrakostnaden som det innebär, går att motivera demokratiskt och ekonomiskt.

Det vore däremot önskvärt att reformera arvodessystemet och gå över till fasta arvoden för fler politiker. Idag får även de med tunga uppdrag som är långt över halvtid förlorad arbetsförtjänst. Har politikern dessutom egen verksamhet kompliceras det hela ytterligare. Man kan hävda förlorad arbetsinkomst och beräkna den under ett par år om man har egen verksamhet men när man går in på mandatperiod två är det en omöjlighet att beräkna vad man skulle ha kunnat tjäna.

Det är angeläget att vi snart får en uppgradering av systemet och att den helst görs av en oberoende arvodesnämnd.

Snusfabriken expanderar i Kungälv

I går var jag på invigningen av nytillbyggnaden av Swedish Matchs snusfabrik i Kungälv. Det är verkligen roligt att den satsning på en etablering i Kungälv som bolaget gjorde 2003 varit så framgångsrik att det redan är dags att utöka verksamheten.

För Kungälvs del är detta alltid positivt, eftersom detta innebär fler jobb i kommunen.
Just nu är det lite extra spännande med snus, eftersom det arbetas för att det ska bli tillåtet att exportera svenskt snus inom EU. Vad folk än säger, så visar alla undersökningar att hälsoeffekterna med snusanvändning inte kommer i närheten av t ex rökning. Cancervarningen är p g a detta borttagen sedan 5 år.
Ett land som Polen t ex, där en mycket stor majoritet av den vuxna befolkningen röker, skulle säkert t o m kunna räkna med betydande folkhälsovinster om rökare blev snusare (Om man nu ska ha någon last överhuvudtaget).

Vårt kära snus är en del av vårt kulturarv. Snusat har vi gjort i landet de senaste 400 åren gott och väl. Även om produktsortimentet har utökats rejält de senaste åren så finns de gamla klassikerna kvar. Ljunglöfs Ettan lär vara den äldsta produkten och lanserades 1822.

Det var också väldigt roligt att företaget visar ett stort intresse av att fördjupa samarbetet med Kungävs kommun. Jag bjöd därför in företaget att komma och berätta om verksamheten vid något "Morgonpass" längre fram.

Apropå resor som andra betalar...

Den senaste tidens diskussion i media har ju satt resandet och resande politiker på tapeten. Politiker ska enligt debatten aldrig låta någon annan betala för sig och särskilt inte s k lobbyorganisationer. Det är alltid så intressant att någon kraft i samhället bokför vad olika politiker har för sig INNAN de blir utnämnda till en tyngre post. Hur är det egentligen ställt med den moralen. De "hemska brotten" som vår partisekreterare gjort sig skyldig till borde ju rimligen ha varit lika hemska när själva "brotten" begicks. Men av någon outgrundlig anledning blir de inte olämpliga förrän politikern ifråga är känd. Jag tror allt handlar om att Sofia är en mycket duktig och kunnig person och att hon dessutom är en hon och dessutom ung, gör att media går igång. T ex RFSU-resan till Tanzania är svår att se vare sig det lustfyllda i, eller hur RFSU ska kunna vinna något på det.

När vi för ett par år sedan gjorde en resa med kommunen för politiker och olika byggföretag till Danmark, var vi väldigt noga med att kommunen betalade för sina tjänstemän och politiker, eftersom det skulle kunna uppfattas som en muta - särskilt vid senare fördelningar av byggrätter.

Jag har den senaste tiden fått ett erbjudande om en bjudresa av en lobbyist som vill påverka kommunens beslut i sin riktning. Det är en person som vill ta med mig i sin båt för att han ska kunna förklara för mig varför han anser att det är fel med vindkraft ute till havs. Jag har tackat ja till det erbjudandet och jag tror att flera av mina kollegor redan varit med en sväng. Härmed är den solkiga resan offentliggjord INNAN den är genomförd.

Det politiska klimatet i Kungälv efter valet

Kungälv ska fortsätta att styras av alliansen. Resultatet av valet till kommunfullmäktige gav att Alliansen fick 28 mandat av fullmäktiges 59. De rödgröna hamnade på 24, Sverigedemokraterna fick 3 platser och utvecklingspartiet 4.
Det ger i kommunen samma situation som gäller i riksdagen.

Efter noggrant övervägande har vi beslutat oss för modellen att regera i minoritet. Vi kan konstatera att det inte finns någon organiserad opposition som tillsammans blir större än Alliansen. Det i sin tur öppnar upp för ett mer samarbetsinriktat politiskt arbete som jag mer tror kommer att kännetecknas av förhandlingar och nödvändiga kompromisser.
Personligen tror jag att det är en bättre lösning för kommunen än att bygga en utökad koalitionssamverkan med utvecklingspartiet.

Jag har förstått att det i diskussionerna påtalats att våra företrädare känner en osäkerhet i vad utvecklingspartiet står för, och att man inte vill börja mandatperioden med ett fast organiserat samarbete. Man vill hellre ge det politiska arbetet lite tid och se vad som kan bli naturligt längre fram. Vi har erfarenheter sedan tidigare av ett samarbete med miljöpartiet. Eftersom vi har gått till val med vår miljöpolitik "mellan himmel och hav" som en betydelsefull del så hoppas vi att mycket av detta ska kunna genomföras i samarbete med miljöpartiet.

Jag vet inte exakt vad som är sagt i diskussionerna mellan våra förhandlare och utvecklingspartiets Morgan Persson, men jag skulle i alla fall som väljare bli rasande om det parti jag röstat på för en månad sedan, deklarerar att man kan tänka sig att ”göra våld på sina egna vallöften” för att få till stånd en organiserat samarbete. För oss moderater är det otänkbart att innan en mandatperiod ens börjat, tala om att göra våld på det vi lovat våra väljare. Makten är för vår del aldrig viktigare än våra ideal.
Jag sätter ändå ett stort värde på den utsträckta hand som jag fått från Morgan och tror att vi kommer att kunna samarbeta i sakfrågor.

Situationen efter valet har gjort att vi politiker i Kungälv kommit varandra närmare och det har förts många diskussioner även över blockgränsen. Det är glädjande att många vill använda situationen för att få till stånd ett bättre samarbetsklimat och ett bättre tonläge. Det demokratiska systemet kommer som helhet att vinna på det. Vi som representerar styret får vara beredda på att vi i någon enstaka fråga kan förlora en omröstning och vänja oss vid att förslag från oppositionen går igenom som en följd av ett samarbete där vi får ge och ta. Det är positivt att många talar om det gemensamma och att man säger "låt oss resonera".
Vi kommer i fortsättningen att bjuda in oppositionen till både informationsmötena och dialogmötena i budgetprocessen.

För ordningens skull har jag träffat Sven Niklasson (SD) för att 1. förklara att de inte kan påräkna något stöd för sin politik av oss. 2. Vi kommer inte att ägna oss åt personförföljelse och mobbning av deras företrädare. Slår sig en sverigedemokrat ner vid vårt fikabord under fullmäktige, reser vi oss inte utan sitter kvar och pratar om katter och takpappen på sommarstugan.
3. Att de hjälper till att vårda en god relation mellan folkvalda och kommunens tjänstemän.

I söndags gästade jag och Miguel Odhner Torsby församling med anledning av FN-dagen under temat samhällsansvar. Det kändes väldigt värdefullt att vi som företrädare för de två största partierna fick en möjlighet att under en kväll få samtala kring samhällsgemensamma värderingar. Det verkade som att många blev förvånade över att det finns en stor samsyn kring värdegrund och vad som är viktigt för ett fungerande samhälle.
Det var också roligt att någon arrangerade ett möte med medborgare där man samtalar om just värderingar. Annars brukar oftast våra möten med medborgarna handla om fysiska eller ekonomiska frågor. Jag tror att den här typen av möten och diskussioner mellan folkvalda och medborgare kommer bli alltmer vanliga.

Konfrontationspolitiken har blivit hopplöst omodern i kommunpolitiken och det nya är samarbete, förhandlingar och kompromisser. Vi moderater kommer att göra allt för att inte uppfattas som omoderna under de kommande fyra åren.

Det är engagerade, naiva och prestigelösa människor som förändrar världen

Det är viktigt med engagemang och människor som brinner för det de tror på och som verkligen tror att deras engagemang innebär skillnad.

Många som är politiskt engagerade frågar sig själva om det är mödan värt att vara engagerad och vara med och påverka. Engagemanget kännetecknas ju trots allt mer av motgångarna än av framgångarna.
Vi har just haft en konferens i Kungälv på temat ”hur man botar en fanatiker” med en rad spännande föreläsare från Palestina och Israel. Som jag tidigare nämnt på denna blogg, handlar allt detta om att erbjuda våra elever en dualistisk historieundervisning. Vi tror att detta kommer att vara ett mycket effektivt instrument i ett framgångsrikt integrationsarbete.

När man erkänner att alla människor har en historia och en berättelse, får alla människor ett grundläggande lika värde som är ett lika grundläggande villkor för att kunna gå vidare mot försoning och fred. Har man en berättelse och en historia- vad den än är, blir man en mänsklig motpart. Därmed är det inte sagt att alla måste dela samma berättelse, men det är viktigt att man har kunskap om olika parters berättelser.

Vårt syfte med det dualistiska historieprojektet är också att ta in världen i klassrummet på ett mycket tydligt sätt, och att lära våra elever att mötas i dialog oavsett hur svåra problem man än har.
Att vi sedan knyter kontakter med olika parter i ett konfliktområde ger också våra samarbetspartners möjlighet att få externt stöd för ett projekt som möts av mycket kritik. Vi ger också ett stort moraliskt stöd för det fria ordet och vi kan gå före arbetet i hur historieundervisningen bedrivs och få erfarenheter vi kan dela med oss av. Vi får också in viktiga erfarenheter från ett område i världen som har helt andra förutsättningar än vad vi själva har.

Det är därför angeläget att hela tiden tala om att detta är ett opolitiskt projekt och att det enda fokus som finns är att skapa förutsättningar för att alla ska kunna ses som fullvärdiga människor. Projektet ligger inom vårt generationsansvar där vi hela tiden utgår från att våra nästkommande generationer ska få ett större handlingsutrymme än vad vi själva har.
Vi lever i en globaliserad värld där världsproblemen angår oss alla på ett mer påtagligt sätt än tidigare. Konsekvensen av detta måste bli att varje lokalsamhälle måste vara med och aktivt bidra till en positiv utveckling. Egentligen är det inte särskilt konstigt alls, för det är ju exakt detta som gäller i klimatarbetet - ingen kan lösa allt men alla kan bidra med något till en större lösning.

En del människor, oftast de krassa realisterna, anser att detta är orealistiskt och naivt. Det kan väl hända att det är både orealistiskt och naivt - men vad spelar det för roll när det är ett bra projekt?
För egen del tror jag att man måste ha ett naivt förhållningssätt när man går in i ett sådant här projekt. Det finns nämligen inga krassa realister som skulle ägna sig åt något liknande eftersom krassa realister alltför ofta blir offer för sin egen prestige.

1982 damp det ner ett brev hos den sovjetiske generalsekreteraren Jurij Andropovs kontor i Moskva, där 10-åriga Samantha Smith från USA uttryckte sin stora oro för ett kärnvapenkrig länderna emellan. Detta brev fick Andropov att svara Samantha och bjuda in henne till Sovjetunionen. Ett tag senare deklarerade Sovjet att landet aldrig skulle bli det först att trycka på knappen. Allt detta hände några få år innan Gorbatjov och glasnost.
En del historiker menar att det var ett grundvillkor för en positiv utveckling som uppfylldes i följden av Samantha Smiths brev. Den reaktion som brevet orsakade i Sovjet resulterade i att de där stenansiktena som vi i väst bara såg i tv-sändningar från militärparader på Röda torget, plötsligt blev betraktade som mänskliga människor. Bakom dessa stenansikten fanns det människor som var lika bekymrade som alla andra.
Det visade också för världen att det land som hade en överlägsen kärnvapenarsenal, toppmoderna atomubåtar som lurade under Nordpolens packis, oräkneliga stridsvagnar och en jättelik armé, inte hade något som helst försvar mot ett brev från en tioårig flicka!
Detta bevisar att engagemang och brinnande människor kan förändra världen. Att vara lite naiv och offra sin prestige är inte hela världen - snarare är det det som krävs för att nå lösningar som de allra flesta kan ställa upp på. Detta faktum gäller i alla politiska sammanhang och självklart också i Kungälv.

Avslutningsvis kan jag inte undanhålla gårdagens allra roligaste incident. Vid frågestunden konstaterade en ädre herre i publiken felaktigt att de båda historeprofessorerna som satt i en soffa på scenen, var borgmästare i Palestina och Israel.
Det fick professorerna att förklara "vi är inga borgmästare - vi är intellektuella".
Det tyckte jag som hela dagen just titulerats "borgmästare" var jättekul.

Unik konferens om dualistisk historieundervisning i Kungälv

Nästa vecka anordnar Kungälv en konferens om dualistisk historieundervisning.
En palestinsk och en israelisk professor har inom ramen för prime-institutet författat en lärobok som avhandlar områdets historia sedan 1948.
Det är en historiebok med två berättelser om samma tid och samma område. På varje uppslag beskrivs samma händelse med en israelisk och en palestinsk berättelse.

I somras slöt Kungälv avtal med Jeriko och Shaar HaNegev om ett ungdomsutbyte på temat dualistisk historieundervisning.
Syftet är att få ungdomar att förstå vikten av att alla har rätt till sin historia och att historien kan se olika ut eftersom den innehåller många berättelser. Det viktiga är inte att acceptera motpartens historia - utan att förstå den. Vad var och en måste förstå och dela är däremot berättelsen om de mänskliga rättigheterna och varje människas unika värde.

Nästan all historieundervisning sker ur ett lands perspektiv. I vår egen svenska historia beskrivs t ex krigen i Skåne, snapphanarna och Christian II på ett sätt i Danmark och på ett annat sätt i Sverige. I Sverige brukar Christian ges binamnet Tyrann medan han i Danmark kallas Christian Bondevän.

Det de båda professorerna har åstadkommit är en verklig prestation som dock uppfattas som mycket kontroversiellt på båda sidor. Det är inte så konstigt med tanke på politisk situation och det faktum att deras arbete avhandlar modern nutidshistoria som många kan förhålla sig till.
Det har varit många reaktioner den senaste tiden som främst kanske kan förklaras av större politiska händelser, som nu gjort att den Palestinska sidan valt att säga upp vårt nuvarande avtal och vill förhandla fram ett nytt. I Israel har statliga myndigheter talat om att man anser att professorernas bok är olämplig och utbytet med Kungälv har lett till en nationell debatt.
Det är glädjande att historikerna i landet stödjer den tanke som projektet vilar på.

För vår del tror vi att vi har mycket att lära om vi kan uppgradera vår egen historieundervisning enligt det exempel som den aktuella läroboken visar prov på. Vi är övertygade om att en dualistisk historieundervisning kan bli ett effektivt redskap i arbetet för ökad integration i vårt samhälle. Vårt initiativ och deltagande i projektet grundas i huvudsak på detta. Samtidigt känns det oerhört angeläget att stötta författarna. Världen behöver fler modiga personer som vågar bryta ny mark.

Det är positivt att många trots allt kommer till Kungälv för att genomföra konferensen.
Själva huvudpersonerna - de båda professorerna kommer och likaså en delegation från den israeliska sidan, samt israels ambassadör. Vi kommer att sakna våra palestinska partners men kommer självklart att bjuda in dem till Kungälv vid ett senare tillfälle. Givetvis ser vi också fram emot den dag då ungdomar från alla de tre kommunerna kan träffas.

Kostråd för hundar och folk..

Idag kan man i Göteborgsposten läsa att en del konsumenter är upprörda över Kungälvsföretaget Göteborgs Kex reklamfilm för ballerina kladdkaka, (som numera också finns med vaniljsmak, mums) där en "nolldoppande" hund glufsar i sig ett exemplar som ju innehåller beståndsdelen CHOCKLAD.

Denna viktiga samhällsfråga, som får klimathot, sverigedemokrater och välfärdens framtida finansiering att framstå som bagateller, för mig osökt in på samspelet människa och hund och hur viktig hunden är för människans välbefinnande. Den gulliga och intet ont anande hunden i reklaminslaget lockar oss att både köpa och äta onyttigheterna samtidigt som vi upprörs över den i kostlära helt obildade hundens medverkan. Den snälla och barnvänlige hunden blir i sammanhanget ett enkelt offer för marknadsekonomins tuffa villkor.

Eftersom jag själv är hundägare och haft hund i snart 20 år, är jag väl medveten om att hundar inte ska äta chocklad, eftersom det kan ge förgiftningssymptom.

Jag har nog f ö när det gäller vad en hund kan stoppa i sig, varit med om det mesta.
Efter att Hugo hade avlidit efter ett 15 årig tillvaro som familjehund, skaffade vi monsterhybriden Daim, som är en korsning mellan dvärgschnauzer-jack russel terrier och pappillon. Denne hundliknade varelse har ofta slagit mig och många andra med häpnad om vad som borde vara ätbart - ens för en hund.

När jag och Maria träffades, och hon var hemma hos mig första gångerna, upptäckte hon att det låg ett tomt korvpaket under en soffa. Hon sa inget men noterade för sig själv att "han är nog en sån som sitter och äter korv å sen slänger paketet under soffan när han är färdig".
Vid nästa besök upptäckte hon att korvpaketet var borta, och att det hade ersatts av ett tomt bregottpaket. Till en början ville hon inte påtala det, utan tänkte att "han är nog en sån som käkar bregott direkt ur paketet och sen slänger det under soffan när han är färdig". För en människa som aldrig haft en hund i hushållet, finns det förmodligen ingen mer rationell förklaring. Som tur var för hennes bild av mig som människa, kunde hon till slut inte hålla tyst, utan frågade mig om mina udda matvanor. Det blev mycket skratt - även om hon till en början såg klentrogen ut när jag skyllde på hunden.

Daim har förmodligen en hel del gatuhunds-DNA i sig, eftersom han ÄLSKAR att rota i soptunnor i sin jakt på ätbara föremål. När han har hittat några fynd så sprider han ut dessa, att man därför kan hitta matförpackningar på de mest underliga ställen.

När jag förstår hela vidden av vad han väljer att stoppa i sig före det rekommenderade torrfodret, så infinner sig hos mig en känsla av tvivel över torrfodrets förträfflighet.

Nu kan man fråga sig om inte dessa upprörda konsumenter egentligen hoppat på fel företag. Nu valde det ansvarsfulla företaget Göteborgs kex att ta bort reklamfimlen- för inget företag i världen vill medverka till att man är för att hundar vräker i sig onyttigheter och därigenom riskerar hälsan. Men vad skulle hända om auktoriteter som läkare, dietister, folkhälsoinstitut och friskis och svettis kommer med kritik om att Ballerina kladdkaka vanilj, förutom att den vid överdrivet intag kan ge hundar förgiftningsliknande symptom, också kan ge både vuxna och barn oönskad viktuppgång? Vem bryr sig? Man kan inte bara leva på hälsosam müsli här i livet.
Hunden i sammanhanget har helt rätt i en sak och det är att Göteborgs Kex Ballerina Kladdkaka är ett sanslöst läckert bakverk. Oavsett eventuella biverkningar...

"En gres ska inte ha roligt" som Emils pappa sa...

Det pedagogiska och sociala arbetet med våra ungdomar, kännetecknas av vår vilja att nå resultat. Det innebär att vi inte är rädda för att ompröva gamla sanningar om arbetet med unga, liksom att vi ständigt utvecklar nya arbetssätt. Det som varit typiskt är att många av kommunens insatser tidigare främst varit kopplade till pojkar. Så är alltså inte fallet med Ytterbyskolan.

Kungälvspostens artikel, som jag tycker haft en tråkig vinkling á la sensations- och skandaljournalistik, har fått en del människor att höra av sig med frågan om kommunen belönar ungdomar med dålig attityd.
Det är tråkigt eftersom de unga tjejerna som faktiskt bara är barn, blir extra utpekade av tidningen.

Det arbete som kommunen bedriver syftar bara till en enda sak, och det är att hjälpa ungdomar som behöver hjälp för att bli gymnasiebehöriga. Runt varje ungdom finns unika problem och möjligheter, som kommunen i detta arbete måste förhålla sig till.

En del människor har upprörda hört av sig med att ”dom får frukost på skolan”. Tänk om det beror på att det är ett fysiskt behov som inte tillgodoses på annat sätt?
Man upprörs också av att ungdomarna får gå på café, att de får elevdatorn tidigare än sina kamrater, samt att man åker på en resa till England.
Tänk om dessa ungdomar inte har någon som tar ut dom på café? Tänk om vår utbildade och erfarna personal som arbetar med ungdomarna, ser en pedagogisk vinst i att just dessa ungdomar behöver få sin elevdator nu? Vem kan med gott samvete sätta sig över det?
Är det mer upprörande att åka till London för några hundralappar än att göra något inom kommunens gränser? Under alla de år som Kungälv med mycket stor framgång bedrivit sitt toleransskapande arbete bland högstadieelever, har det varje år ingått en ambitiös resa till Polen.

Jag har svårt att se problemet. Ska vi sluta hjälpa missbrukare genom att skicka dem på behandlingshem också? Tänk om behandlingshemmet låter "slöddret" få åka på utfykt till Gränna och Visingsö och både käka polkagris och åka remmalag? Varför ska "slöddret" få göra det, när skötsamma skattebetalare inte får något? Orättvist!!?? Nästan alla insatser som görs inom det sociala arbetet kostar pengar initialt. Fel. Alla insatser kostar pengar, men det är en stor samhällsekonomisk vinst när det sociala arbetet leder till att livsprognoser kan ändras till det bättre. När de som annars skulle kosta pengar blir skattebetalare, så innebär det samma sak för kommunen som att flera människor med årslöner på över miljonen bosätter sig, och beskattas i kommunen.

Om man i det sociala arbetet kommer fram till att det är effektivt att göra saker och få upplevelser gemensamt, så är det ingen stor fråga överhuvudtaget. Det är en form av vägledning och undervisning, där individen ständigt måste motiveras. Att ta ett lågprisflyg för några hundringar till London kan jag stå upp för.

Det ska särskilt påpekas att denna verksamhet bedrivs ur ett pedagogiskt och socialt perspektiv, med mål att det ska bli fungerande samhällsmedborgare av ungdomarna. Det är alltså ingen straffexpedition. Varken skolan eller den sociala sektorn har till uppgift att straffa våra unga. Vi försöker att hjälpa dem och styra in dem så att de aldrig någonsin ska bli föremål för varken missbruksvård eller kriminalvård.

Nu sticker som sagt vissa av delarna i Tjejstödet i ögonen på vissa kritiker. Det är lite som ”en gres ska inte ha roligt” som Emil i Lönnebergas pappa sa. Enligt kritikerna ska dessa ungdomar på inget sätt ha det bra. Och framförallt inte roligt då detta kommer att uppfattas som en belöning. En del säger att verksamheten inte byggs på vetenskaplig grund.
Jag törs nog påstå att den gör det. Egentligen är många insatser som inte går ut på att motivera individen dömda att misslyckas - det är en vetenskaplig sanning. Tjejstödet har dessutom erfarna medarbetare kopplade till sig, som har många års praktisk erfarenhet av arbete med ungdomsproblematik. Jag har personligen väldigt stort förtroende för de medarbetarna som arbetar i projektet. De har visat sin kompetens och förmåga att leverera resultat tidigare.

Som politisk företrädare kommer jag att se till att verksamheten utvärderas. Förhoppningen är att alla goda erfarenheter som görs kan komma till nytta så att fler tjejer kan få hjälp via Tjejstödet. Som medborgare och skattebetalare gynnas vi av ett socialt arbete bland unga som ligger i framkant.

Att vara folkvald är ingen rattfylla

I tisdags hade mitt kära husorgan Kungälvsposten en artikel om att en nazist kan komma att besätta en plats för sverigedemokraterna. Detta pga att SD valt att inte spärra sin lista, utan att väljarna kunnat skriva dit kandidater på partiets valsedlar utan namn. Av artikeln framgår att denne nazist inte verkar välkommen till partiet.

Det som har inträffat sker i samband med ett demokratiskt val. Demokratiska val kännetecknas av öppenhet och offentlighet. Det är därför helt obegripligt att en tidning som Kungälvsposten väljer att INTE tala om identiteten för läsarna, på en person som är på väg in i våra demokratiska församlingar.

Av hittills okänd anledning väljer Kungälvsposten att låta den blivande politikern vara anonym på samma sätt som är brukligt i samband med rattfyllor som begås av okända fritidspolitiker. Att vara folkvald bygger på offentlighet - att vara folkvald är absolut ingen rattfylla.