Partiprofilen Martin Högstedt (UP) skriver idag på sin blogg att han vill minska antalet politiker i fullmäktige från 59 till 51.
Jag håller med honom om att vi har FÖR många politiker och att det inte innebär något demokratiskt mervärde.
Det som känns lite märkligt är att Utvecklingspartiet gått till val på att MINSKA antalet politiker men så snart vallokalerna stängde glömdes det tydligen bort.
UP var pådrivande att ÖKA antalet ledamöter i beredningarna för att JUST utvecklingspartiet skulle få in sitt folk. Med den proportionalitetsprincip som rådde i förhållande till det tidigare antalet ledamöter, hade UP inte fått in sitt folk nämligen.
Jag tycker idén är bra och vi kan börja redan nu och återgå till 9 ledamöter. Men se det vill inte Martin, för då drabbar ju hans egna förslag honom själv. Det är en konst att svinga en yxa att man blir halshuggen själv. Har aldrig sett något liknande under den tiden jag varit med i politiken.
Jag har länge anklagat UP för att vara populister men det är bara dom själva som kan visa att dom är det. Det kan aldrig jag göra. Att gå till val på frågor och göra tvärtom, gör att politikerföraktet knappast minskar. Jag hoppas verkligen att Martin inser det som den kloke person han är och snart lägger in en motion i frågan. Annars får nog utvecklingspartiet leva med att de inte lever som de lär.
Jag har idag erbjudit mitt stöd för att minska analet ledamöter i beredningarna för att samtidigt hjälpa utvecklingspartiet att förverkliga de vallöften de givit sina väljare. Jag är beredd att på gator och torg och i möteslokaler, tillsammans med Martin agitera och väcka opinion för frågan. Jag kommer att jobba stenhårt för att Martin ska få majoritet för de tankar han har. Tar de inte erbjudandet kommer jag att påminna deras väljare om detta sanslöst många gånger fram till valdagen 2014.
torsdag 31 mars 2011
tisdag 29 mars 2011
Utvecklingen av centrum kräver helheten som utgångspunkt
I de flesta städer är det enkelt att peka ut var centrum ligger. I Kungälv har det varit betydligt knepigare de senaste 40 åren. Vi har en historia att starta torg och mötesplatser som får så svag attraktionskraft att betydelsen snabbt klingat av. Den lärdomen måste finnas i bakhuvudet när vi arbetar med Kungälvs stadsutveckling.
När man bygger platser för handel brukar man tala om handelsdestinationer och man brukar eftersträva att de blir attraktiva genom att utbudet är stort. Det krävs en hel del för att tillgodose det kravet. Av den anledningen ser nästan alla handelsplatser i Sverige likadana ut, åtminstone utbudsmässigt.
Marknadskrafterna arbetar hårt för att genom det rika utbudet, göra handelsdestinationen konkurrenskraftig. Man gör det genom att attrahera etableringar av s k ”goda grannar”.
En handelsdestination som inte klarar av att erbjuda allt det som konsumenterna efterfrågar, brukar få etableringscheferna vid större kedjor att söka efter en ny handelsdestination som klarar av att erbjuda allt.
Kongahälla kommer inte att bli en handelsdestination som kan erbjuda allt, som t ex Torp eller Stenungstorg. Det kommer inte den befintliga centrumhandeln heller att göra. Jag tror däremot att vi kan utveckla en stark handel genom att vi utvecklar den befintliga handeln och den som kommer till Kongahälla tillsammans. Avståndet mellan Kongahälla och Västra Tullen är bara 300 meter, så utmaningen måste därför anses ligga inom vad som anses rimligt. Vi måste koncentrera våra krafter att förtäta detta stråk att det blir attraktivt att röra sig inom det området.
Stadens hjärta är och ska vara området Västra Tullen, nuvarande Busstorg och Kongahälla och här måste allt vad vi gör stödja tanken på ett centrum. Vi ska tänka på rikt utbud, vi ska tänka på gestaltningen och vi ska tänka på tillgängligheten.
Jag har sagt det förut och säger det igen, Stadshuset ligger bra där det ligger och har sin givna plats i idealbild Kungälv. Ett stadshus för 350 medarbetare stämmer med kommunens organisation med en förvaltning.
För att få ut maximal effekt från våra tjänstemän krävs en arena för maximal samverkan. Svårare än så är det inte.
Stadshuset markerar och förstärker var hjärtat ligger, och nuvarande plats är någonting av en medelpunkt i kommunen såväl avståndsmässigt och servicemässigt men också kulturellt och arkitektoniskt. Västra Tullen är gränsen mellan den gamla staden och den nya.
För att tydliggöra detta ytterligare, bör vi anstränga oss och lyfta in en medborgarhus-tanke i Stadshuset. Det behöver bli en central mötesplats som uppfyller krav på öppenhet och tillgänglighet. Begreppen tillgänglighet och öppenhet är dessutom sanna kommunala kärnvärden. Det vore därför inte lämpligt - särskilt inte för Kungälv, att ha ett kommunhus som inte är tillgängligt och öppet för sina medborgare med tanke på att bilden av kommunen inte alltid varit positiv. Att gömma verksamheten utanför stan i ett gammalt varvsområde som Uddevalla gjort, skulle bara framkalla ett förakt mot kommunen.
Marstrand anses med sitt nya Havshotell ha fått något av en ny motor till sig. När hotellet är fullbelagt hyser det mellan 98 och kanske 150 gäster som shoppar av de lokala näringsidkarna.
För Kungälvs centrum motsvarar ett Stadshus minst två fullbelagda Havshotell. Kommunala tjänstemän har den egenheten att de dessutom drar till sig mängder av besök – varje dag. Dessa besökare tillsammans med tjänstemännen, delar gärna ut ansenliga summor pengar till handlare och restauranger, bara de får en matbit eller en halsduk som motprestation.
Ett attraktivt centrum är ett centrum som har många olika delar som tillsammans har en jättestark dragningskraft. Den dragningskraften som stadshuset står för, ska därför vara kvar och utvecklas ytterligare genom tanken på medborgarhus. Alla tjänar på att vi utvecklar centrum och jobbar på med att förtäta och utveckla och lägga till. Motsatsen till detta är dra ifrån, avfolka, marginalisera och ödelägga!
Det finns ingen vinst i att göra centrum otydligare genom att lyfta bort en av motorerna.
Förutom kraven på tillgänglighet och öppenhet samt hänsynen till den kommunala förvaltningens organisation med en förvaltning, måste Stadshuset i sin exteriör bidra till att göra staden mer attraktiv. Gestaltningen är därför oerhört betydelsefull. Vill vi vara den där offensiva kommunen som präglas av tolerans, öppenhet och nytänkande, så ska det synas i gestaltningen. Stadshuset kan bli det vi själva vill vara.
När man bygger platser för handel brukar man tala om handelsdestinationer och man brukar eftersträva att de blir attraktiva genom att utbudet är stort. Det krävs en hel del för att tillgodose det kravet. Av den anledningen ser nästan alla handelsplatser i Sverige likadana ut, åtminstone utbudsmässigt.
Marknadskrafterna arbetar hårt för att genom det rika utbudet, göra handelsdestinationen konkurrenskraftig. Man gör det genom att attrahera etableringar av s k ”goda grannar”.
En handelsdestination som inte klarar av att erbjuda allt det som konsumenterna efterfrågar, brukar få etableringscheferna vid större kedjor att söka efter en ny handelsdestination som klarar av att erbjuda allt.
Kongahälla kommer inte att bli en handelsdestination som kan erbjuda allt, som t ex Torp eller Stenungstorg. Det kommer inte den befintliga centrumhandeln heller att göra. Jag tror däremot att vi kan utveckla en stark handel genom att vi utvecklar den befintliga handeln och den som kommer till Kongahälla tillsammans. Avståndet mellan Kongahälla och Västra Tullen är bara 300 meter, så utmaningen måste därför anses ligga inom vad som anses rimligt. Vi måste koncentrera våra krafter att förtäta detta stråk att det blir attraktivt att röra sig inom det området.
Stadens hjärta är och ska vara området Västra Tullen, nuvarande Busstorg och Kongahälla och här måste allt vad vi gör stödja tanken på ett centrum. Vi ska tänka på rikt utbud, vi ska tänka på gestaltningen och vi ska tänka på tillgängligheten.
Jag har sagt det förut och säger det igen, Stadshuset ligger bra där det ligger och har sin givna plats i idealbild Kungälv. Ett stadshus för 350 medarbetare stämmer med kommunens organisation med en förvaltning.
För att få ut maximal effekt från våra tjänstemän krävs en arena för maximal samverkan. Svårare än så är det inte.
Stadshuset markerar och förstärker var hjärtat ligger, och nuvarande plats är någonting av en medelpunkt i kommunen såväl avståndsmässigt och servicemässigt men också kulturellt och arkitektoniskt. Västra Tullen är gränsen mellan den gamla staden och den nya.
För att tydliggöra detta ytterligare, bör vi anstränga oss och lyfta in en medborgarhus-tanke i Stadshuset. Det behöver bli en central mötesplats som uppfyller krav på öppenhet och tillgänglighet. Begreppen tillgänglighet och öppenhet är dessutom sanna kommunala kärnvärden. Det vore därför inte lämpligt - särskilt inte för Kungälv, att ha ett kommunhus som inte är tillgängligt och öppet för sina medborgare med tanke på att bilden av kommunen inte alltid varit positiv. Att gömma verksamheten utanför stan i ett gammalt varvsområde som Uddevalla gjort, skulle bara framkalla ett förakt mot kommunen.
Marstrand anses med sitt nya Havshotell ha fått något av en ny motor till sig. När hotellet är fullbelagt hyser det mellan 98 och kanske 150 gäster som shoppar av de lokala näringsidkarna.
För Kungälvs centrum motsvarar ett Stadshus minst två fullbelagda Havshotell. Kommunala tjänstemän har den egenheten att de dessutom drar till sig mängder av besök – varje dag. Dessa besökare tillsammans med tjänstemännen, delar gärna ut ansenliga summor pengar till handlare och restauranger, bara de får en matbit eller en halsduk som motprestation.
Ett attraktivt centrum är ett centrum som har många olika delar som tillsammans har en jättestark dragningskraft. Den dragningskraften som stadshuset står för, ska därför vara kvar och utvecklas ytterligare genom tanken på medborgarhus. Alla tjänar på att vi utvecklar centrum och jobbar på med att förtäta och utveckla och lägga till. Motsatsen till detta är dra ifrån, avfolka, marginalisera och ödelägga!
Det finns ingen vinst i att göra centrum otydligare genom att lyfta bort en av motorerna.
Förutom kraven på tillgänglighet och öppenhet samt hänsynen till den kommunala förvaltningens organisation med en förvaltning, måste Stadshuset i sin exteriör bidra till att göra staden mer attraktiv. Gestaltningen är därför oerhört betydelsefull. Vill vi vara den där offensiva kommunen som präglas av tolerans, öppenhet och nytänkande, så ska det synas i gestaltningen. Stadshuset kan bli det vi själva vill vara.
måndag 28 mars 2011
Kärnverksamhet, bandyhall, nämndhus och populism
Kungälv behöver ett funktionellt hus för våra centrala kommunala funktioner. Det är utgångspunkten för min del när det gäller Nämndhusets framtid. Det är också viktigt att vi kan åstadkomma det till en rimlig kostnad för skattebetalarna.
Med den kunskap vi har, finns det ett antal olika alternativ. I korthet går dessa ut på nybyggnation för 140 miljoner kronor för 140 medarbetare och 140 medarbetare inhysta i externa lokaler, enligt det första alternativet.
Det andra alternativet är att genomföra en total ombyggnad av det befintliga nämndhuset för ca 300 medarbetare och med möjlighet att kunna expandera till 350 arbetsplatser för ca 130 miljoner kronor. Totalt.
Det sistnämnda alternativet innebär en tidsfördel på minst 2 år, eftersom det inte krävs ny detaljplan. En ombyggnad innebär att allt rivs utom betongstommen. Det innebär också att byggnadernas alla problem kan elimineras - samtidigt som byggnaden kan förses med andra fasader och få ett helt nytt utseende. Det finns flera mycket goda exempel på liknande ombyggnationer i landet där man dessutom klarat av att hålla budget.
En ombyggnation blir, eftersom den ger plats åt mer än dubbelt så många arbetsplatser - mycket mindre än hälften så dyr.
Jag anser att vårt stadshus har sin givna plats där det nu ligger och tror inte att det vore en bra idé att flytta det till den nya stadsdelen Kongahälla, eftersom utmaningen i det framtida stadsbyggandet måste vara att bygga samman och förtäta Kungälvs centrum. Inte sprida ut centrum ännu mer.
Om man flyttar verksamheten finns en påtaglig risk att nuvarande centrum förvandlas till ett B-läge vilket i sin tur kommer att minska olika fastighetsägares benägenhet att vilja investera i sina fastigheter.
Med risk för att vara tråkig har kommunen helt andra utmaningar som investeringspengarna måste gå till. Nästan var fjärde investeringskrona måste göras i barnomsorgen. Äldreomsorgen där kostnaderna ökade med 10 % under 2010 har också stora utmaningar. För att få begrepp om summorna måste jag påminna om att investeringsvolymen per år är mellan 100 – 120 miljoner kronor.
Den merkostnad som en ogenomtänkt nybyggnation innebär motsvarar 36 förskoleavdelningar. SKL brukar på sina finansdagar dela ut ett pris för årets bästa kommunala ekonomiska transaktion. Tror inte att vi kvalar in för det om Kungälv skulle bygga dubbelt så dyrt samtidigt som våra verksamheter skulle få stå för risken.
Det finns alltför många riktigt usla exempel på när politiker i kommunerna ”glömmer” verksamheterna för att bli ”populära”. Stadshuset i Södertälje är ett och bandyarenan i Lidköping ett annat. I det sistnämnda fallet har det nu visat sig att kommunen inte har råd att städa sina egna skoltoaletter utan att föräldrar och företag fått fixa det. Tidningen GT placerade därför Lidköpings kommun i skamvrån med rätta, för en tid sedan.
Lärdomen av finanskrisen är att de kommuner som inte fokuserade på sina verksamheter klarade sig allra sämst. Nästan samtliga av dessa hade dessutom i gemensamt att de satsat stora summor i publikfattiga arenor.
I Kungälv går populisterna nu ut och snyltar till sig billiga poäng på Karebys SM-guld genom att vilja utreda en bandyhall. Man vill ha nära till hallen. Att färdigbehandlade patienter från sjukhuset däremot ofta hamnar i Alingsås brukar inte bekymra dessa skrymtare – eftersom kärnverksamheten alltid får stryka på foten.
Vi har en bandyhall som behöver många fler hyresgäster än vad den har idag. Den heter Jennylund och ligger 5 km från vårt Nämndhus. Dit är det lika långt som det är mellan Nämndhuset och Citygross i Ytterby. För mig är det självklart att vi i första hand fördjupar samarbetet men Ale kommun så att vi gemensamt utnyttjar den befintliga hallen bättre. Med den utgångspunken kan vi kanske erbjuda bättre träningsmöjligheter redan i höst.
Min grundsats "kärnverksamheten främst" är själva grundvillkoret för att kunna uppfylla generationsansvaret. Vi får aldrig backa på den punkten. Generationsansvaret kräver hushållning och uthållighet och kommer att ge nästa generation det stora handlingsutrymme de behöver för att klara de utmaningar som vår egen generation går bet på. Av det skälet måste vi lära oss att samverka mer med våra grannkommuner för att maximalt utnyttja våra gemensamma resurser. Det är fortfarande bara 5 km mellan Nämndhuset och Jennylund. Att det ligger en kommungräns emellan gör inte att detta avstånd förvandlas till en *astronomisk enhet.
Det gör inte heller att Sveriges bästa och roligaste bandy förvandlas till en Lars Norénpjäs.
Med den kunskap vi har, finns det ett antal olika alternativ. I korthet går dessa ut på nybyggnation för 140 miljoner kronor för 140 medarbetare och 140 medarbetare inhysta i externa lokaler, enligt det första alternativet.
Det andra alternativet är att genomföra en total ombyggnad av det befintliga nämndhuset för ca 300 medarbetare och med möjlighet att kunna expandera till 350 arbetsplatser för ca 130 miljoner kronor. Totalt.
Det sistnämnda alternativet innebär en tidsfördel på minst 2 år, eftersom det inte krävs ny detaljplan. En ombyggnad innebär att allt rivs utom betongstommen. Det innebär också att byggnadernas alla problem kan elimineras - samtidigt som byggnaden kan förses med andra fasader och få ett helt nytt utseende. Det finns flera mycket goda exempel på liknande ombyggnationer i landet där man dessutom klarat av att hålla budget.
En ombyggnation blir, eftersom den ger plats åt mer än dubbelt så många arbetsplatser - mycket mindre än hälften så dyr.
Jag anser att vårt stadshus har sin givna plats där det nu ligger och tror inte att det vore en bra idé att flytta det till den nya stadsdelen Kongahälla, eftersom utmaningen i det framtida stadsbyggandet måste vara att bygga samman och förtäta Kungälvs centrum. Inte sprida ut centrum ännu mer.
Om man flyttar verksamheten finns en påtaglig risk att nuvarande centrum förvandlas till ett B-läge vilket i sin tur kommer att minska olika fastighetsägares benägenhet att vilja investera i sina fastigheter.
Med risk för att vara tråkig har kommunen helt andra utmaningar som investeringspengarna måste gå till. Nästan var fjärde investeringskrona måste göras i barnomsorgen. Äldreomsorgen där kostnaderna ökade med 10 % under 2010 har också stora utmaningar. För att få begrepp om summorna måste jag påminna om att investeringsvolymen per år är mellan 100 – 120 miljoner kronor.
Den merkostnad som en ogenomtänkt nybyggnation innebär motsvarar 36 förskoleavdelningar. SKL brukar på sina finansdagar dela ut ett pris för årets bästa kommunala ekonomiska transaktion. Tror inte att vi kvalar in för det om Kungälv skulle bygga dubbelt så dyrt samtidigt som våra verksamheter skulle få stå för risken.
Det finns alltför många riktigt usla exempel på när politiker i kommunerna ”glömmer” verksamheterna för att bli ”populära”. Stadshuset i Södertälje är ett och bandyarenan i Lidköping ett annat. I det sistnämnda fallet har det nu visat sig att kommunen inte har råd att städa sina egna skoltoaletter utan att föräldrar och företag fått fixa det. Tidningen GT placerade därför Lidköpings kommun i skamvrån med rätta, för en tid sedan.
Lärdomen av finanskrisen är att de kommuner som inte fokuserade på sina verksamheter klarade sig allra sämst. Nästan samtliga av dessa hade dessutom i gemensamt att de satsat stora summor i publikfattiga arenor.
I Kungälv går populisterna nu ut och snyltar till sig billiga poäng på Karebys SM-guld genom att vilja utreda en bandyhall. Man vill ha nära till hallen. Att färdigbehandlade patienter från sjukhuset däremot ofta hamnar i Alingsås brukar inte bekymra dessa skrymtare – eftersom kärnverksamheten alltid får stryka på foten.
Vi har en bandyhall som behöver många fler hyresgäster än vad den har idag. Den heter Jennylund och ligger 5 km från vårt Nämndhus. Dit är det lika långt som det är mellan Nämndhuset och Citygross i Ytterby. För mig är det självklart att vi i första hand fördjupar samarbetet men Ale kommun så att vi gemensamt utnyttjar den befintliga hallen bättre. Med den utgångspunken kan vi kanske erbjuda bättre träningsmöjligheter redan i höst.
Min grundsats "kärnverksamheten främst" är själva grundvillkoret för att kunna uppfylla generationsansvaret. Vi får aldrig backa på den punkten. Generationsansvaret kräver hushållning och uthållighet och kommer att ge nästa generation det stora handlingsutrymme de behöver för att klara de utmaningar som vår egen generation går bet på. Av det skälet måste vi lära oss att samverka mer med våra grannkommuner för att maximalt utnyttja våra gemensamma resurser. Det är fortfarande bara 5 km mellan Nämndhuset och Jennylund. Att det ligger en kommungräns emellan gör inte att detta avstånd förvandlas till en *astronomisk enhet.
Det gör inte heller att Sveriges bästa och roligaste bandy förvandlas till en Lars Norénpjäs.
onsdag 23 mars 2011
Socioekonoimiska utmaningar och satsningar
Inom det sociala arbetets område tar man ofta saker och ting för givet. Oavsett om man har sin profession där, eller är förtroendevald, upplever man alltför ofta att man inte behärskar situationen eller utvecklingen. Det råder ofta en mentalitet, där man just är offer för diverse olyckliga omständigheter. Utanförskapet står för ett enormt resursslöseri genom att vi som kollektiv har accepterat ett synsätt där vi springer efter utvecklingen och tar den kostnad som blir. Oavsett vad den blir.
Av denna anledning var det extra roligt att inom ramen för SOLTAK-samrbetet (Stenungsund, Orust, Lilla Edet, Tjörn, Ale, Kungälv) få ägna en heldag tillsammans med experter för att undersöka hur ett bättre strukturerat förebyggande arbete kan åstadkomma mycket mer. Slutsatsen för min del är att våra allt för höga kostnader är självvalda och vår påverkansbarhet är mycket större än vad vi tror.
Vi fick se en lång rad exempel från de deltagande 6 kommunerna med beskrivningar på olika satsningar i ett förebyggande arbete som leder till lägre kostnader och bättre måluppfyllelse inom 2,5 år. Utvecklingspotentialen inom området är oerhört stor om vi klarar av att lösa en del smärre problem med den kommunala styrningen.
Vi kommunala företrädare talar gärna om problemet med kommunernas pensionsskuld men aldrig om en ackumulerande hälso- och socialskuld som verkligen sätter en prislapp på det sociala utanförskapet. I en jämförelse får kostnaden för utanförskapet pensionsskulden att framstå som ett ganska litet bekymmer.
Utanförskapet är vår största sociala utmaning bland våra unga. Vi talar om en vi-lämnar-ingen-i-sticket-garanti som också är ett av våra vallöften. Det står för mycket av den utveckling som vi inom Alliansen efterfrågar. Egentligen handlar mycket om att arbeta med rätt personer som arbetar med rätt åtgärder och åstadkomma ett bättre resultat till en väsentligt lägre kostnad. Det är alltid effekten av att arbeta rätt.
Vi inom Alliansen kommer att ge förvaltningen ett mycket tydligt uppdrag i det budgetdirektiv som vi ska presentera i juni, att omgående sjösätta ett arbetssätt som bygger på en total enighet om den gemensamma arbetsuppgiften för den uppväxande generationen.
Det räcker inte med att kommunen är EN förvaltning. Det finns tyvärr alldeles för mycket sektoriellt tänkande kvar, som leder till onödigt tjafs och som inte gagnar helheten och särskilt inte ungdomarna och barnen.
Inför 2012 måste vi ta ett steg ytterligare i den gemensamma förvaltningen och minska delaktigheten för att istället få till en helaktighet i kommunens tjänsteprocesser.
Av denna anledning var det extra roligt att inom ramen för SOLTAK-samrbetet (Stenungsund, Orust, Lilla Edet, Tjörn, Ale, Kungälv) få ägna en heldag tillsammans med experter för att undersöka hur ett bättre strukturerat förebyggande arbete kan åstadkomma mycket mer. Slutsatsen för min del är att våra allt för höga kostnader är självvalda och vår påverkansbarhet är mycket större än vad vi tror.
Vi fick se en lång rad exempel från de deltagande 6 kommunerna med beskrivningar på olika satsningar i ett förebyggande arbete som leder till lägre kostnader och bättre måluppfyllelse inom 2,5 år. Utvecklingspotentialen inom området är oerhört stor om vi klarar av att lösa en del smärre problem med den kommunala styrningen.
Vi kommunala företrädare talar gärna om problemet med kommunernas pensionsskuld men aldrig om en ackumulerande hälso- och socialskuld som verkligen sätter en prislapp på det sociala utanförskapet. I en jämförelse får kostnaden för utanförskapet pensionsskulden att framstå som ett ganska litet bekymmer.
Utanförskapet är vår största sociala utmaning bland våra unga. Vi talar om en vi-lämnar-ingen-i-sticket-garanti som också är ett av våra vallöften. Det står för mycket av den utveckling som vi inom Alliansen efterfrågar. Egentligen handlar mycket om att arbeta med rätt personer som arbetar med rätt åtgärder och åstadkomma ett bättre resultat till en väsentligt lägre kostnad. Det är alltid effekten av att arbeta rätt.
Vi inom Alliansen kommer att ge förvaltningen ett mycket tydligt uppdrag i det budgetdirektiv som vi ska presentera i juni, att omgående sjösätta ett arbetssätt som bygger på en total enighet om den gemensamma arbetsuppgiften för den uppväxande generationen.
Det räcker inte med att kommunen är EN förvaltning. Det finns tyvärr alldeles för mycket sektoriellt tänkande kvar, som leder till onödigt tjafs och som inte gagnar helheten och särskilt inte ungdomarna och barnen.
Inför 2012 måste vi ta ett steg ytterligare i den gemensamma förvaltningen och minska delaktigheten för att istället få till en helaktighet i kommunens tjänsteprocesser.
Kommunen stod pall för tuffare utmaningar!
Då det återigen blivit dags att summera ett verksamhetsår märks de rejäla demografiska utmaningarna tydligt.
Vi fick fler förskolebarn - t o m fler än vi förutsett! Vår äldreomsorg fick en större uppgift som innebar en kostnadsökning på hela 10 %. Den demografiska utmaning vi förvarnats om de senaste åren, är här och kommer att hålla i sig.
Vi har investerat i att arbeta bort den sociala oron bland den uppväxande generationen och vi har under året infört fulltidsförsäkring för att alla barn ska jämställas ur ett trygghets- och säkerhetsperspektiv.
Fastän vi sett dramatiska ökningar inom förskolan och äldreomsorgen klarade kommunen av sina uppgifter - samtidigt som vi fick ett hyggligt ekonomiskt resultat.
Kungälvs Kommuns kärnverksamheter stod pall med säkrad kvalitet överlag.
Vi vill styra vår kommun med generationsansvar som grundvärdering och denna ska genomsyra allt vad vi gör. Det är omvärldsanalysen med utmaningar som ökad globalisering, resursproblematik, miljöproblem och klimathot som fött tanken att styra ett samhälle med en tydlig grundvärdering. Generationsansvaret handlar om att vara medveten om utmaningarna och att föra en politik för att lösa problemen och att rusta nästa generation med bättre förutsättningar att de får ett större handlingsutrymme än vad vår generation har.
Vi måste därför fortsätta att arbeta med den långsiktiga helheten. Vi ska fortsätta att infria alla de villkor som detta ansvar kräver.
En kommun som styrs av en tydlig värdering vet vart den är på väg. Med ett tillåtande klimat används våra medarbetares kompetens på allra bästa sätt. Det är i den miljön det finns utrymme för kreativitet och lösningar som utgår från helheten och aldrig från bristerna.
Konceptet med en förvaltning har kommit för att stanna men behöver utvecklas ytterligare. Vi måste de närmaste åren hitta en ny identitet som helhetens medarbetare för att vi ska klara det som ligger framför oss.
Oavsett inom vilken sektor eller enhet man arbetar i, är vårt samlade resultat summan av allas insatser. En del av våra medarbetare arbetar i ekonomiskt komplicerade verksamheter men oavsett det är det kommunen som lag som räknas.
Vår kommun är ett vinnande lag och det är därför vi klarade utmaningarna, verksamheterna och resultatet 2010. Ett stort tack till ALLA medarbetare som gjorde detta möjligt!
Kungälv 3 mars 2011
Anders Holmensköld (M)
Kommunalråd
Vi fick fler förskolebarn - t o m fler än vi förutsett! Vår äldreomsorg fick en större uppgift som innebar en kostnadsökning på hela 10 %. Den demografiska utmaning vi förvarnats om de senaste åren, är här och kommer att hålla i sig.
Vi har investerat i att arbeta bort den sociala oron bland den uppväxande generationen och vi har under året infört fulltidsförsäkring för att alla barn ska jämställas ur ett trygghets- och säkerhetsperspektiv.
Fastän vi sett dramatiska ökningar inom förskolan och äldreomsorgen klarade kommunen av sina uppgifter - samtidigt som vi fick ett hyggligt ekonomiskt resultat.
Kungälvs Kommuns kärnverksamheter stod pall med säkrad kvalitet överlag.
Vi vill styra vår kommun med generationsansvar som grundvärdering och denna ska genomsyra allt vad vi gör. Det är omvärldsanalysen med utmaningar som ökad globalisering, resursproblematik, miljöproblem och klimathot som fött tanken att styra ett samhälle med en tydlig grundvärdering. Generationsansvaret handlar om att vara medveten om utmaningarna och att föra en politik för att lösa problemen och att rusta nästa generation med bättre förutsättningar att de får ett större handlingsutrymme än vad vår generation har.
Vi måste därför fortsätta att arbeta med den långsiktiga helheten. Vi ska fortsätta att infria alla de villkor som detta ansvar kräver.
En kommun som styrs av en tydlig värdering vet vart den är på väg. Med ett tillåtande klimat används våra medarbetares kompetens på allra bästa sätt. Det är i den miljön det finns utrymme för kreativitet och lösningar som utgår från helheten och aldrig från bristerna.
Konceptet med en förvaltning har kommit för att stanna men behöver utvecklas ytterligare. Vi måste de närmaste åren hitta en ny identitet som helhetens medarbetare för att vi ska klara det som ligger framför oss.
Oavsett inom vilken sektor eller enhet man arbetar i, är vårt samlade resultat summan av allas insatser. En del av våra medarbetare arbetar i ekonomiskt komplicerade verksamheter men oavsett det är det kommunen som lag som räknas.
Vår kommun är ett vinnande lag och det är därför vi klarade utmaningarna, verksamheterna och resultatet 2010. Ett stort tack till ALLA medarbetare som gjorde detta möjligt!
Kungälv 3 mars 2011
Anders Holmensköld (M)
Kommunalråd
måndag 21 mars 2011
Rafflande politiska tilldragelser vid behovsanalys
I spåren av den socialdemokratiska uppfordringen till Alliansen att göra rätt från början och satsa pengar på barnomsorgen sker nu rafflande tilldragelser.
Då kommunstyrelsen härförleden skulle fatta beslut om att låta tomträttsinnehavare få friköpa sina tomter för halva marktaxeringsvärdet, stöttade sig Alliansen på ett tidigare socialdemokratiskt beslut med exakt samma ordalydelse som det nyligen av kommunstyrelsen antagna beslutet.
Nu uppenbarade det sig emellertid att socialdemokraterna plötsligen blivit emot den princip som deras tidigare kommunalråd, Hr Johansson arbetat fram och hemställde fördenskull att förslaget skulle lämnas utan bifall. Samtidigt var man ändock inte mer förnuftsenliga än att man presenterade ett tilläggsyrkande till vad förtjänsten från själva tomträttsförsäljningarna (som man ju var emot) skulle användas till - nämligen förskola.
Här sker nu den i ingressen förutnämnda rafflande (ideologisk kamp) tilldragelsen. Ifall socialdemokraterna verkligen är bekymrade för förskolan, borde väl förskolan kommit före nödvändigheten av att förändra den hittillsvarande hållningen i tomträttsfrågan? Enär man därjämte betänker att systemet med tomträttsupplåtelser i och med beslutet s a s i stort sett går sin egen hädanfärd tillmötes, borde inte behovet av en ny princip vara särskilt trängande.
För mig såsom företrädare för Alliansen är det alltid en självklarhet att sätta kärnverksamhetens behov framför allt. Jag har i tidigare insändare hävdat att socialdemokraterna varit grumsiga då de trots insikten om kärnverksamheternas behov, vill utreda en ny bandyhall och bygga onödigt dyra Nämndhus. Nu har socialdemokraterna visat att behövligheten av att ändra princip vid avyttringar av tomträtter också kommer före kärnverksamhetens behov.
Då kommunstyrelsen härförleden skulle fatta beslut om att låta tomträttsinnehavare få friköpa sina tomter för halva marktaxeringsvärdet, stöttade sig Alliansen på ett tidigare socialdemokratiskt beslut med exakt samma ordalydelse som det nyligen av kommunstyrelsen antagna beslutet.
Nu uppenbarade det sig emellertid att socialdemokraterna plötsligen blivit emot den princip som deras tidigare kommunalråd, Hr Johansson arbetat fram och hemställde fördenskull att förslaget skulle lämnas utan bifall. Samtidigt var man ändock inte mer förnuftsenliga än att man presenterade ett tilläggsyrkande till vad förtjänsten från själva tomträttsförsäljningarna (som man ju var emot) skulle användas till - nämligen förskola.
Här sker nu den i ingressen förutnämnda rafflande (ideologisk kamp) tilldragelsen. Ifall socialdemokraterna verkligen är bekymrade för förskolan, borde väl förskolan kommit före nödvändigheten av att förändra den hittillsvarande hållningen i tomträttsfrågan? Enär man därjämte betänker att systemet med tomträttsupplåtelser i och med beslutet s a s i stort sett går sin egen hädanfärd tillmötes, borde inte behovet av en ny princip vara särskilt trängande.
För mig såsom företrädare för Alliansen är det alltid en självklarhet att sätta kärnverksamhetens behov framför allt. Jag har i tidigare insändare hävdat att socialdemokraterna varit grumsiga då de trots insikten om kärnverksamheternas behov, vill utreda en ny bandyhall och bygga onödigt dyra Nämndhus. Nu har socialdemokraterna visat att behövligheten av att ändra princip vid avyttringar av tomträtter också kommer före kärnverksamhetens behov.
söndag 20 mars 2011
Grattis Kareby IS till SM-Guldet!!
Just hemkommen efter en fantastisk helg i Uppsala där jag på plats fick vara med om att se Kareby IS ta sitt första SM-guld. Det var en härlig känsla att sitta på läktaren på Studenternas och höra den trogna supporterklacken under 90 minuter överrösta alla andra ljud på arenan. Detta är att sätta Kungälv eller förlåt Kareby på kartan i sin allra bästa bemärkelse. Matchen var otroligt spännande och jag har haft en känsla av att Kareby skulle vinna. De som förstår Bandy har då sagt till mig att "det märks att du inte kan ett dugg om bandy, deras bästa spelare är utvisad och AIK är jättesvåra". Det spelar väl ingen roll att jag inte kan så mycket om bandy så länge vi har ett lag som kan desto mer. Jag är övertygad om att alla andra supportrar hade i stort sett samma känsla som jag.
Som kommuninvånare blir man mäkta stolt över att vi har ett SM-guld i bandy och jag vet att denna stolthet delas av alla.
Efter matchen var jag också med på bandygalan som är bandyns verkliga finrum och där man prisar fina insatser från spelare och domare under året. Man hade t o m en nostalgitripp med ett hederspris för världsmästarlaget anno 1981.
Kareby hade 2 av 3 möjliga nomineringar för bästa damspelare men av tröstprismentalitet gick detta pris till en AIK-spelare. Sånt kan man stå ut med en dag som denna.
Vi ska ta hand om detta nu och ge våra medborgare en möjlighet att få se sina hjältinnor och jag hoppas att det kan ordnas på lördag den 26 mars i samband med Earth hour i västra parken.
Som kommuninvånare blir man mäkta stolt över att vi har ett SM-guld i bandy och jag vet att denna stolthet delas av alla.
Efter matchen var jag också med på bandygalan som är bandyns verkliga finrum och där man prisar fina insatser från spelare och domare under året. Man hade t o m en nostalgitripp med ett hederspris för världsmästarlaget anno 1981.
Kareby hade 2 av 3 möjliga nomineringar för bästa damspelare men av tröstprismentalitet gick detta pris till en AIK-spelare. Sånt kan man stå ut med en dag som denna.
Vi ska ta hand om detta nu och ge våra medborgare en möjlighet att få se sina hjältinnor och jag hoppas att det kan ordnas på lördag den 26 mars i samband med Earth hour i västra parken.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
